Ett möte i mörkret
Jag vandrar i höstrusket och möter först bara mörker som bitvis kämpas ner av gatlyktornas dämpade sken. Plötsligt står en gammal klubbkamrat framför mig. Han hade försökt springa men ett trilskande knä hade dragit ner farten till rask promenad. Vi talar om dagsläget och om minnen från förr. Vi är båda löpare bortkastade på sportens baksida numera. Det sista jag säger innan vi skiljs är. Nästa år, då jävlar! Ord som inte betyder någonting längre. Jag går vidare i ensamheten och ser vardagsrumssken där folk ser dokussåpor och uttjatade amerikanska tv-serier till leda. Det är torsdag en kväll i september. Undrar om någon var på klubbens torsdagsträning hinner jag tänka innan jag är hemma.
5 Comments:
Självklart var det någon på klubbens torsdagsträning.
Spett, talja, block, hemmagjorda bomber m m krävdes för att pressa sig in i den fullknökade lokalen.
Nåja, nu inskränkte det sig visserligen till mig och Jocke Olsson strängt övervakade av maestro P-Å som naturligtvis var på plats för att kolla läget. Vi körde 10 st 2-minuters.
Förra veckan var det jag, Jocke, Amanda och Henrik Hammas som körde backe.
Veckan innan sprang jag, Amanda och Jocke litet fartlek.
Perfekt för en gammal gubbstrutt som mig att få lattja litet med juniorerna, dels får jag känna mig en smula vass och dels verkar de andäktigt suga i sig allt jag svamlar om aerobisk eller anaerobisk träning, syreskuld, pulsnivå och annat krafs.
Jag måste bara beundra Jocke. Han kommer varje gång, ifrågasätter inte, klagar inte utan bara kör efter sina förutsättningar.
"Ett möte i mörkret..." En bitterhet motsvarande tusen feminister.
Vart fan kom feminismen in i bilden? För den delen handlade det inte om bitterhet. Snarare melankoli. Vilket ju som ni vet är något helt annat än bitterhet.
Såja, mot både melankoli och bitterhet rekommenderas Arto Pasalinen i stora doser.
Jag har läst två av hans böcker men inte riktigt fastnat för honom. Däremot är jag sugen på att läsa mer av Erland Loe efter att ha läst Doppler. Inte för att dom har något med varandra att göra men ändå liksom. Vad dom har gemensamt iofs är att den ena är Finne och den andra är Norrman och både kan bli Svenska mästare i orientering om dom skulle vilja. Världen är liten.
Skicka en kommentar
<< Home