History...

History has a way of repeating itself. Jag hade den strofen i huvudet rätt mycket i våras och då besannades den sanningen. Idag var det dags igen. Jag tvivlar snart inte längre på att det inte är meningen att jag skall hålla på med idrott. Gubbvaderna mår faktist jävligt bra. Eller låt mig omformulera den meningen lite. Gubbvaderna mår bra för dom har inte blivit utsatta för någon riktig stresstest ännu i denna omgång av rehab. Isatället är det mina gamla ungdomsknän som har fått spelet igen. Efter förra veckans vurpa fick jag en inflammation i senfästet som fäster i knäskålsspetsen. Det är precis där jag hade mina problem förr i tiden och jag har även opererat det ena knät för en kronisk inflammation för länge sedan. Så nu sitter man där igen. I samma båt men ett par år senare. Man borde vara bitter och det är just det jag är. Med andra ord mår jag precis som vanligt. Förmodligen skulle jag inte kunna hantera dom känslor som skulle uppstå om jag blev helt skadefri, och kunde tävla igen, så det är lika bra att jag har det så här. Nu skall det smaka gott med en kall öl. Jag måste få jämvikt mot ispåsen som jag har på knät. Skål. Sannolikheten att jag gör comeback på lördag är nu nere på miserabla 0%.