Kalle Anka arrangemang

Jag förväntar mig inte att varje miniknat man är med på skall vara tipptopp, men några grundregler hade man ju i alla fall hoppats att arrangörerna skulle följa. På Långhundras tävling fick miniknatet med beröm underkänt. Till att börja med hade dom så lite kartor att man var tvungen att lämna tillbaka dom vid målgång. Vi hade tur och var där tidigt så mina Miniknatare fick själva stämpla i dom handritade rutorna men dom som kom efter oss fick alltså färdigstämplade kartor. Kul? Sen var det så brötigt parti att till och med min äldsta hade svårt att ta sig fram. Den lilla fick jag bära i princip hela vägen. Någon kunde ha ansträngt sig lite och plockat bort dom största grenarna från banan tycker man. Den största skandalen var dock snitslingen som var helt obefintlig. När till och med jag var tvungen att läsa kartan för att se var vi skulle så är det illa. Snitslarna, som var överdrivet små, satt så glest att dom nästan var omöjliga att se. Jag undrar hur det gick för dom ungdomar i 4-7 års åldern som brukar springa miniknatet själv. Kanske har dom inte hittat tillbaka ännu. Från sista kontrollen fanns det överhuvudtaget inga snitslar så man fick springa bäst man ville till miniknatsmålet (som givetvis inte syntes från den sista kontrollen) Det är väl tur att ungarna inte upplever det på samma sätt som en annan. Dom blev på bättre humör vid parkeringen som låg i ett stenbrott. Där kastade dom sten i vattnet vilket blev dagens höjdpunkt.

Jag såg också H21-banan både från lördagen och söndagen. Det fanns en del märkligheter i banläggningen som man skulle kunna analysera rätt hårt om man ville. Nu skiter jag i det eftersom jag själv inte var med och sprang dock.