Ner i skyttegraven igen

Ikväll har jag in i det längsta försökt att inte vältra mig i det förgångna. Ni vet. Bläddrande i gamla kartpärmar. Sorterandes träningskläder som är mer malätna än utnötta. Stämpla sig själv i fingrarna med gamla stiftklämmor. Ältandes gamla Älgdrev, huruvida Ulriksberg var bättre eller sämre än Fredriksbergsom TC. Uppeldning av mina noppiga orienteringsstrumpor. Förbannande av mina gubbvader med alkohol. Vänta nu. Alkohol hade Jag visst tagit till ikväll. En eller ett par öl och en mer än god whiskey (Ileach). Fast i skarp kontrast till all bitterhet som den här bloggen står för så har jag spelat tv-spel för att rensa hjärnan. Mycket Guitar Hero samt en liten stänk av King Kong för att få nerverna på helspänn. Nu är det kanske bara jag som tycker och ältar att allt är bittert. Förmodligen är det mer en blogg av patetiskt karaktär jag försöker driva här. En blogg som skulle handla om en gammal mans revansch inför uppgången i H40. Av det blev det ingenting. Kan ni tänka er 4 år till av sånt här dravel som jag spyr ur mig? Inte jag heller. På worldofo.com läser jag att Jarkko Huovila flyttar hem till Finland. Det är kanske det jag skulle behöva göra. Flytta hem alltså. Nääe, vänta nu! Jag bor ju redan hemma, där jag bott sedan barnsben. Där sket sig den reservplanen också. Jag får nog ta en Ipren, smörja knät med lite Voltaren och stänka i mig dom sista dropparna av whiskey. Imorgon är det miniknat som gäller för Miniknatarna. Av någon anledning så känner jag inget pirr i magen inför det.