Storhetsvansinne

Jag har just spelat klart King Kong. Spelet som är baserat på den nya filmen som i sin tur är en ren kopia, om än med bättre effekter, av orginalet som kom 1933. Man kan inte säga att det är mer regel än undantag att spel gjorda på filmer är värdelösa. Vad man i spelbranschen säger är att spel gjorda på filmer suger stenhårt varje gång. Punkt slut. Därför blir man lite förvånad när man en eller annan gång stöter på ett spel som har sin bakgrund i filmens värld och det helt plötsligt inte suger. Det är inte varje år det händer. Med King Kong var det tack och lov så. Underbar atmosfär, bra spelkänsla och ett riktigt nöje hela vägen igenom. Det enda tråkiga var att man precis som i filmen visste exakt hur slutet skulle bli. Man spelar som King Kong sista sekvensen på Empire State Building. Där kan man kort konstatera att man behöver inte anstränga sig på den leveln för att vinna, eller förlora, hur man nu ser på det. Vad Peter Jackson hade hittat för kuvert med vitt pulver i på toaletten när han skulle namnge spelet kan man dock fundera på. King Kong blev i hans egocentriska värld. Peter Jackson´s King Kong: The official game of the movie. Ödmjukt!