Titta till vänster, där kommer snart ett hygge.

Jag var på ett dop idag och när jag stod där i kyrkan och prästen babblade på så vandrade mina tankar litegrann. Jag började fundera på det här med bilåkar-orientering. Jag har alltid varit en hängiven entusiast av den sporten. Det handlar alltså om att när man är ute och kör bil så har man ett öga på vägen och det andra på skogen vid sidan. Man suktar efter tallhedar som sveper förbi. Smackar glatt om ett småkuperat hällparti visar sig. Får blodsmak i munnen om det nalkas stora berg och får till och med sköna vibbar av risiga slyhyggen. Hur många mil skogslöpning har jag inte nött runt om i landet sittandes i en bil. Många kan jag avslöja. Egentligen borde det här avta eftersom jag inte sprungit så mycket dom sista åren. Inte så. Istället har det eskalerat och jag kan gå igång på en liten skogsdunge mitt i ett industriområde numera. Svältfödd är ordet. Hursomhelst vaknade jag till på dopet när prästen sa att "Gud är med oss alla dagar i veckan till tiden slut". Nu har jag gått ur svenska kyrkan och jag förväntar mig inga mirakel från hans sida längre men långt innan jag gjorde det kändes det nog mer som att han var med mig den första måndagen i var tredje månad om det samtidigt var fullmåne och vinden låg på från sydost. Mirakel har jag slutat tro på för länge sedan. Numera tror jag enbart på "lagen om allts jävlighet"