Tränarkarriär

Jag har funderat lite på om jag inte skulle börja satsa på en tränarkarriär nu när insikten om att jag aldrig kommer att kunna springa själv börjar sjunka in. Kanske skulla man ta tag i klubbens alla gubbar och försöka få lite fason på dom. Någonstans långt inne i kroppen finns det en rabiat tränare som inget hellre vill än skrika och bete sig. Lite grann som dom där föräldrarna man kan se på knattefotbollen som skriker, Hora! åt domaren framför gapande 10-åringar. En sån vill jag vara. Till mina adepter skulle jag skrika och svära som fan. Era feta jävlar. Har jag gett er tillåtelse att bomma?! Det vore skönt att med en sån attityd skrika respekt och kvalitet in i menlösa motionärer. Om någon inte vill vara med längre och slutar komma på mina träningar gör jag bara hembesök och säger att dom får välja mellan mig och frugan. Frugan kommer att ta alla dina pengar när ni skiljs hos mig har du alltid en vän, har jag som dräpande argument. Då skall ni nog se att dom kommer krypande. Bengan Boys!! Det vore något det.