Trött:Måndag

Idag är det skit med livet utan att jag för den skull tar min höga ålder med i ekvationen. Mitt inflammerade knä värker och har sig på nätterna och varken anti-inflammatoriska piller, stretching eller hinkvis med sån där voltarensalva som smetas på hjälper. Det är synd om mänskligheten brukar man säga. Så fan heller. Mänskligheten har det bra. Det är däremot jävligt synd om AspLövet. Många brukar säga till mig att det kunde vara värre. Givetvis kunde det vara värre, det kan alltid vara värre. Men är det något att sträva efter? Gårdagskvällen hade jag tänkt tillbringa med tv-spel för att rensa hjärnan lite. Det blev inte så när Miniknatarna fick psykbryt. Det slutade med att jag fick ligga med dom båda i sängen och så tittade vi på Sopranos tillsammans. Dom gillade skarpt alla roliga maffiafrisyrer på gubbarna. Man kanske skulle ta och skaffa sig en fet maffiafrilla. Inte gles som Tony men fläskigt stor som Silvio. Jag är nog lite som Silvio. Vill bara ha lite lugn och ro här i livet och ett par hela ben. Nu vet jag inte om Silvio har problem med sina ben men om så vore fallet så hade han nog också svurit över dom.