Ute i dimman

På väg ut till bilen i morse skrek jag ut i den tjocka dimman.

"HoHo! Är det någon där?"

Efter en stund av stilla hösttystnad kom ett svar.

"HoHo! Det är bara jag"

Först tänkte jag svara personen som skrek men då insåg jag att det var min egen röst som hade skrikit tillbaka. Äsch! Det var ju bara ekot. Näee! Vänta nu! Är inte ekot en exakt upprepning av det man själv sagt? Jag ropade tillbaka.

"HoHo! Vem är du?"

Ganska snabbt fick jag ett svar som gav mig kalla kårar både här och där.

"HoHo! Jag är AspLövet, vem är du?"

Jag visste först inte vad jag skulle svara. Är jag därborta och inte här kanske? Men vem är det då som står här? Jag tog mod till mig och skrek högt och faktist en aningen ilsket.

"HOHO!! Så fan heller! Det är jag som är AspLövet"

Det blev tyst. Länge. Efter en stund kom ett svagt svar tillbaka från gröten.

"HoHo! Det har du ju rätt i. Men vem är då jag?"

Jag hade inte tid att snacka skit längre för jag var sen till jobbet så jag stack därifrån. Undrar när den här jäkla dimman skall lätta.