Jag är inte rädd. Jag kan flyga.

Idag är jag nästan ute och flyger. Vet inte vad det kan bero på. Kanske alla Ipren jag mumsar för att dämpa inflammationen i knäna. Kanske är det en cancertumör i skallen. Kanske är det bara ett ålderstecken. Jag har inte lättat från marken ännu men jag är snart där. Vaknade imorse och kände mig lite lagom yr i kroppen. Insåg när jag var ute och gick med besten att jag hade en lätt yrsel. Ni vet den där känslan man kan ha på en Finlandsbåt när det blåser hårt utanför. Man inser inte att det gungar förren man mellan varven tappar steget litegrann och får anstränga sig för att gå rakt. Så är det för mig i dag. Vi får väl se om det släpper med lite lunchmat. Om inte så får jag väl satsa allt på att lätta. Vore bra för knäna om inget annat.