Lika som bär, eller inte....

Jag läste idag, som jag brukar göra då den uppdateras, Kim Fagerudds hemsida. Han kämpar precis som jag på med sina skador och långa perioder av konvalescensjakt. Vi sitter i samma båt kan man säga och jag ser lite upp till Kim faktist. Fast egentligen så borde Kim se upp till mig eftersom jag dragits med mina skador mycket längre men jag är för bítter för att haka upp mig på såna små bagateller. Hursomhelst så är vi på jakt efter samma sak Jag och Kim. Eller nästan i alla fall. Kim siktar på att komma in i landslaget igen och jag siktar på att komma i mina jeans som blivit för trånga, men det är bara två sidor av samma mynt. Jag undrar hur Kim skulle ha tänkt brukar jag tänka när det tar emot ibland. Han skulle förmodligen ha satt sig på sin motionscykel och trampat iväg några timmar. Egentligen har jag ingen aning om hur Kim tänker men eftersom han verkar ha snöat in på världens tråkigaste träningsform just nu så vill jag också prova på det. Motionscykling. Tråkas man inte ihjäl av det kan ingenting stå ivägen längre. Jag tog tag i saken och åkte hem till svärfar med lite mutor och en stund senare hade jag en motionscykel bak i bilen. Här skall fan trampas mil. Fast inte ikväll. Jag måste ta igen mig lite först.