Lått orientering bli en raritet

Jag har funderat lite på det här med förslappningen och sprintifisieringen. Jag har titt som tätt mellan raderna varit en motståndare till Park/Sprint/MicrO-orientering. Men efter lite tankeverksamhet och mycket stillasittande så har jag kommit att ändra mig. Nu är jag till 100% för dom här korta avarterna. Jag vill till och med sträcka mig så långt att vi borde sluta med orientering i skogsmiljö. Inga banor längre än 2 km och ju gleasare trädbestånd det är på banan desto bättre.

Varför detta kan man fråga sig?

Jag vill tillhöra den generationen som höll på med riktig orientering fram tills att det tog slut. Klassisk orientering skall bli en raritet som bara lever kvar i gamla journalfilmer och kartpärmar. På Ebay kommer man att kunna köpa gamla tävlingskartor i skala 1:15000 till hutlösa priser. Nostalgiska samlare åker runt bland gamla utdöda orienteringsklubbar på jakt efter riktiga kartor. Tillgång och efterfrågan kommer skapa möjligheter att tjäna massor av pengar. Allt medans orienteringssporten tappar sin själ bland parkbänkarna så får vi gamla stötar legendstatus bland revolterande o-ungdomar som börjar undra om det ändå inte var bättre förr. Jo det var det, kommer vi att svara då och visa kartor från Älgdrevet.