Rakt på är (aldrig) fel?

Ibland är orientering världens svåraste sport. Framförallt när det är kolsvart ute, man saknar karta och kompass, spöregnet smattrar i ansiktet och man har tankarna på annat. I går kväll när jag skulle plocka in kontrollerna som jag tidigare hade hängt ut så tappade jag lite fokus på väg till sista kontrollen. Utan karta hittade jag en massa småstigar som jag inte hade något minne av. Efter många om och men så vinglade jag in till kontrollen i alla fall. Det ser nästan ut som vägvalsalternativ från världscupsavslutningen i Frankrike för många av landslagslöparna. Ha! Jag kan ta mig fan också bomma!!