En dag för länge sen i Sundsvall

Nu var det längesen jag bläddrade i mina söndertummade kartpärmar. Kom nu alla barn och sätt er i en ring här runt farbror AspLövet så skall jag berätta hur det gick till långt innan Per Forsberg skrek "Thats for sure" i extas över löpare i parkmiljö. Den här händelsen utspelade sig 1987 uppe i den norrländska orten Sundsvall. Visste ni att ryssarna 1721 plundrade och brände ner Sundsvall till ruiner. Dom jävlarna. Vi borde göra en hämndaktion för att kvitta denna gamla oförrätt. Nåja, nog om det. Jag sprang H21A2 och fick ganska mycket pisk av segraren. Det intressanta kära barn var att på väg till 11:e kontrollen fick man en smaskig vägvalssträcka sig serverad. Antingen kunde man ta vänster genom att hålla höjdkurvan i kartkant och sen svepa fram emot kontrollen med hög utgångsfart som man fått genom den kraftiga högerkurvan i samband med brant nedförsbacke. Eller så kunde man göra som jag gjorde. Det vill säga det rätta. Jag tog höger eftersom jag snabbt såg att det såväl i norrkant som sydkant på sjön fanns övernattningsmöjligheter. Dessutom kunde jag släcka min törst och tvaga min trötta lekamen i sjön om nöden så krävde. Jag räknade också med att stigen som befann sig i löpriktning mot kontrollen frekevent trampats upp av björn och andra vilddjur så någon risk för slyansamling i stigen förelåg inte. Bitarna föll givetvis på plats och jag kunde stämpla vid 11:an utan större tidstapp. Så gick det till på min tid. Eller så kanske det bara var en jävligt snedbalanserad vägvalssträcka. Därom tvista inte de lärda men jag brukar vakna ibland på nätterna och undra hur det egentligen ligger till. Höger eller vänster. Höger elller vänster. Det enda jag kommer fram till är att rakt på känns lite osäkert på denna sträcka.