En dålig vecka tar slut
Vecka två i rehab-november är till ända. Tyvärr är det så att med en svag själ i en ynklig kropp så tar det emot ibland. Jag drog på mig tre raka vilodagar lördag till och med måndag. Sånt får man inte hålla på med om man skall bli världens bästa H40-löpare. Nu får jag se till att ta nya tag nästa löpande novembervecka så att jag kan komma på rätt kurs igen. Jag menar. Hur skulle det se ut om jag inte var vältränad lagom till våren när jag skall dra sönder mina vader igen? Idag avslutade jag i alla fall veckan med 75 minuter på motionscykel.
Rehabstatisktik - November
14 löpande dagar
9 träningsdagar
9,10 tim total träningstid
7 pass på motionscykeln
2 långpromenader
36 Comments:
Nu när du har nämnt din målsättning "världens bästa H40-löpare" kan du väl också nämna en tidpunkt när detta skall uppnås, så vi läsare lättare kan stödja dig på din väg mot toppen.
Du har mitt fulla stöd, och det skall bli spännande att följa din resa dit. Lycka till!
Tack Håkan!
Egentligen är jag redan världens bästa H40-löpare. Jag har bara inte velat skylta med det offentligt.
Eftersom min dröm om världsdominans i rampljuset 2006 sprack så ligger 2007 i pipeline just nu. Skiter det sig har jag ändå 2008, 2009 och 2010 som reservplan. Vore det så illa att jag fick ge upp H40-drömmen så har jag ändå H45, H50, H55. H60, H65, H70, H75, H80 eller H85 på mig att lyckas.
Det finns rättvisa här i världen. Det har bara inte blivit min tur ännu.
Gäller alltså detta redan från inledningen av säsongen 2007?
Det verkar i stressigaste laget, skulle rekommendera en tidpunkt längre fram.
Missförstå mig inte; du har mitt fulla stöd.
Det var jag som skrev kommentaren ovan.
Håkan, du får ta mina planer med en liten nypa salt. Jag drömmer om comeback men jag är samtidigt realist. Med 7-8 skadeår på nacken så lyser cynismen ibland igenom. Jag hoppas att kunna vara med och springa/tävla på måttlig nivå till våren. Men det är inget jag räknar med.
Därmed inte sagt att jag INTE är världens bästa H40-löpare. Det är jag. Problemet är bara att ingen annan känner till det. Men det skiter jag å andra sidan i.
Du kan få stöd även i din nedreviderade målsättning "hoppas att kunna vara med och springa/tävla på måttlig nivå till våren" även om den urprungliga "världens bästa H40-löpare" lät mer spännande.
Vill du ha råd och skall jag i så fall skriva dem här på din blogg eller skall jag mejla? Fördelen med att skriva här på bloggen kan väl vara att andra kan komplettera med sina erfarenheter. Men det här är ju din blogg och det finns ju diskussionsforum om träning på puls.se och lite varstans i cybervärlden.
Du får mer än gärna skriva kommentarer och tips här i bloggen. Det är kallt och ensamt här nere där jag befinner mig. Ehh.. Det blåser hårt här uppe på toppen menar jag givetvis.
Jag har väl inte läst alla dina inlägg och är alltså inte helt uppdaterad på skadeläget, men det var länge sedan jag läste nåt om krampande vader. Du har skrivit om knäproblem, hur uppkom dom och hur är läget nu?
Du skrev för några dagar sedan att det kändes bra att cykla. Då bör du utnyttja den träningsformen till att höja (eller underhålla om den redan är på topp) den centrala syreuppptagningsförmågan med intervallträning 2-3 ggr/vecka. Skaffa pulsmätare om du inte redan har det, och varför inte lägga ut pulskurvorna på länk från bloggen?
Att du tydligen har en motionscykel med lågt motstånd är nog inget hinder, hög kadens 90-100 är väl det optimala och ger väl dessutom större möjlighet att samtidigt träna upp "rundtrampet".
Skriver nog mer senare och då förmodligen under det här inlägget.
Jag föll på en teknikträning under sensommaren och i samband med att jag slog i knät så vred jag till det samma, vilket gjorde att mina gamla schlatterknän blev inflammerade. Det ena kom iofs senare men det är en helt annan historia. Jag har inte kunnat testa benen sedan dess så vaderna har fått vila. Efter många behandlingar under hösten så är knäna nu på väg åt rätt håll. Jag skall inom kort återuppta jobbet med att få bättre rörlighet i vristerna. (Detta har fått stå åt sidan pga knäproblemen)
Pulsklocka har jag ingen och är idagsläget inte så matematiskt intresserad av mina "värden" Jag går enbart på motivation, enfald och lite jävlar anamma. Det brukar iofs inte hjälpa men någon gång skall vara den första.
Tack för tipsen.
Är dina tidigare problem med vad du kallar "gubbvader" att betrakta som en skada eller är det en kramp som uppstår i vaden p.g.a. felaktig löpteknik?
Har för mig att vi diskuterade detta i våras på min blogg. Eftersom inte ens Idrottskliniken vet till fullo vad det beror på så är det lite luddigt. Det ligger nog mycket till grund att jag har ett löpsteg uppepå tå och extremt stela vrister. Detta gör att jag får kramper(?) som upplevs som bristningar. Jag behöver få upp rörlighet i vristerna så att jag kan träna upp och stretcha ut mina vadmuskler. (I alla fall är det den teorin jag jobbar med nu)
Jo vi diskuterade det men jag upplevde aldrig att du på allvar var beredd att justera löpteknik/fotisättning; -hur är inställnigen till detta idag, ingår det i planen?
Eftersom min vristträning blev avbruten av knäproblemen så är löpstegsomskolning inte något som står på schemat just nu. Jag skall försöka få ordning på min kropp genom lugn rehabträning, vristuppmjukning och stretching i första läget.
Läste i din sista blog att du är en man med framförhållning, så då frågar jag givetvis vidare: Tänker du tag i fråga när du akuta skadeproblemen är åtgårdade?
Läste i din sista blog att du är en man med framförhållning, så då frågar jag givetvis vidare: Tänker du ta tag i frågan när de akuta skadeproblemen är åtgårdade?
Jag gillar att du engagerar dig och det inspirerar att en gammal legend visar intresse. Du ställer dock frågor som jag tyvärr inte kan svara på i dagsläget. Vis och i många fall knäckt av mångåriga skador så tittar jag inte längre fram än vad veckan tillåter. Just nu håller jag på att bli sjuk dessutom så jag ligger och tycker extra synd om mig själv :-)
Hur är det själv med kropp och själ? Tränar du något?
När du har svarat på mina inhopp/påhopp så har du alltid kommit med bra förtydliganden som förklarar läget bättre och visar på att din planering inte är så slumpartad som bloggens bokstav förmedlar. Jag läser din blogg bokstavligt, även om jag självklart är medveten om att den är full av ironi - men alla tillhör inte "den ironiska generationen"! Dock stavas nog felet (precis som för oss alla andra som har misslyckats i våra ambitioner): dålig planering.
Ja jag tränar, om än inte lika mycket som för några år sedan men betydligt allsidigare, effektivare, och mer genomtänkt.
Håller helt och fullt med om "Planering" Tyvärr har många av mina genomtänkta planer havererat trots bra planering.
Jag sticker inte under stolen med att jag är medveten om att min kropp inte är skapt för starkt fysiskt utövande. Det hindrar dock inte mig från att försöka. Igen. Och igen. Och igen.
Du kanske har noterat att det blivit tyst på mig några timmar men jag försöker nu att skumma igenom alla dina bloggar från nu och bakåt på jakt efter ledtrådar. Är nu klar med nov-okt-sept de här citaten är vad jag sparat hittills.
Jag sticker inte under stolen med att jag är medveten om att min kropp inte är skapt för starkt fysiskt utövande.
Vis och i många fall knäckt av mångåriga skador så tittar jag inte längre fram än vad veckan tillåter.
.........är löpstegsomskolning inte något som står på schemat just nu.
Det ligger nog mycket till grund att jag har ett löpsteg uppepå tå och extremt stela vrister.
Jag går enbart på motivation, enfald och lite jävlar anamma. Det brukar iofs inte hjälpa men någon gång skall vara den första.
Jag hoppas att kunna vara med och springa/tävla på måttlig nivå till våren.
Efter min vanliga röntgen av den smärtande/stela högervristen så var läget oförändrat eftersom dom inte såg någonting på bilderna vad gäller brosk eller lösa benbitar.
För en gångs skull skall jag skynda l-å-n-g-s-a-m-t. November skall bli försiktigt men ofta i skarp kontrast till stenhårt men sällan.
Jag skulle vilja ha ett svar svart på vitt om det är någon idé längre att jag försöker och försöker och försöker.......
...........dom inte hittade några lösa benbitar /slash/ brosk i vristen.............
Trasiga vrister, inflammerade knän och gubbvader är nog goda vänner som kommer följa mig till graven.
Ett problem i taget.
..........satsa allt på grundträningsperioden som startar november 2006.
Kan ni tänka er 4 år till av sånt här dravel som jag spyr ur mig? Inte jag heller.
Nästa år, då jävlar! Ord som inte betyder någonting längre.
..............skulle man kunna kalla min senaste plan för: Plan 6.3
Inget nytt på AspLövsfronten med andra ord.
Jag hittade också en gemensam sak för oss bägge(Lidingöloppet för min del.): Jag har inte sprungit en riktig tävling sedan september 2004
Hehehe.. Ingen munter läsning va?
Jag är nollställd, är i en insamlingsfas och väntar med tyckandet eller analyserna.
Jag är nu klar med min genomläsning av alla dina bloggerier och har fått en klarare bild av eländet. En fråga till dock: Du genomgick tydligen en knäoperation några månader innan bloggerierna startade; vad var det och är du helt botad från den åkomman?
Nu tycker jag främst att du skall fullfölja dina planer om en lugn och försiktig november månad.
Sen tycker jag att att du skall sätta upp ett högt och attraktivt mål för din träning. Jag föreslår något av följande (eller något i nivå med dessa):
1. "Långa natten" på Tiomila
2. Blodslitet
3. Fjällorienteringen
4. Skotska 6-dagars
Målen skall givetvis vara preciserade i tid.
Om du satsat på punkt 1 kommer jag själv att satsa mot en annan nyckelsträcka (dagsträcka dock)
Om du satsar på punkt 3 kan jag ställa upp som patrullpartner om du inte hittar någon annan.
Men för min medverkan krävs snabba besked eftersom jag är ännu sämre förberedd än dig löpmässigt (bra allmäntränad dock)
Jag ser att du läst bloggen noga och hittat mina "drömprojekt" jag är nog tyvärr så realistisk att inga av dom här evenemangen ligger inom räckhåll. Skulle det bli en radikal förändring dom närmaste åren med min kropp skall man iofs aldrig säga aldrig.
Min målsättning, eller dröm, för 2007 är att kunna tävla. Punkt slut. Tiomila och Jukola vore skitkul att kunna vara med på så om jag skall sätta upp 2 konkreta mål får det bli det. Vad sägs om att du och jag siktar på varsin plats i klubbens Tiomila-lag?
Knäoperationen hösten 2005 var en trasig minisk som behövde åtgärdas. Jag pajade knät maj 2005 och då trodde man att det bara var ledbanden, men efter att ha haft fortsatta smärtor hela sommaren så gjorde jag ett nytt läkarbesök där miniskproblemen uppdagades. Jag har inte haft några som helst problem efter den operationen.
Förövrigt håller jag hårt i min lugna, metodiska och förhoppningsvis framgångsrika rehab-plan. Du kommer om allt går bra kunna läsa om den på en blogg nära dig. Äsch... även om det skulle gå dåligt kommer du att kunna läsa om den.
Tack för din input. Vore kul att se dig på några lördagslångdistanser i vinter.
Ja jag kommer att satsa mot nyckeldagsträcka på Tiomila som jag skrev om du satsar mot "Långa natten" annat löfte har jag inte givit.
Jag vidhåller att du bör inrikta dig mot något högt mål; sätt målet längre fram i tiden om det passar bättre, men det bör vara ett mål och inte en förhoppning.
Byt ut bör mot skall i ovanstående.
OK. Jag skall se hur dom närmaste månaderna utvecklar sig och sen skall jag sätta en hög men ändå realistisk målsättning efter det. Kanske Veteran-VM 2008 i Portugal skulle kunna vara något.
Det här är min summering av din skadesituation (som jag bara fått genom bloggen och dina svar till mig):
1. Meniskskadan från 2005 är helt
återställd efter operation.
2. Dina kramper i vaderna har inte
kännts av på länge eftersom du
vilat från löpträning.
3. Du har inga påvisade defekter i
fotleden.
4. Din orörlighet i fotleden kunde
i våras förbättras med 20
grader fotvinkel efter endast
en månads rörlighetsträning.
5. Din knäskada från hösten,
orsakad av olyckshändelse och
inte av överansträngning, har
har rehabiliterats ambitiöst.
Om det här stämmer förstår jag inte din pessimistiska inställning till att redan nu sätta upp höga mål. Däremot tror jag att du kommer att få tillbaka dina vad-kramper om du inte förändrar din löpteknik.
Som sjävutnämnd idrottspsykolog sen några veckor utan annat än egna misslyckanden bakom mig är jag besviken att inte fler därute har hakat på mina försök att få dig på rätt spår och bort från kretsloppstänkandet som präglar hela den här bloggen. Det måste rimligen finnas de som sett dig på närmare håll och kan bidra.
Den pessimistiska inställningen är svår att tvätta bort när man inte kunnat tävla på allvar sedan slutet av 90-talet. Förväntar man sig att bli skadad så blir man inte lika besviken när det händer.
Vad gäller kretsloppstänkande så ligger det nog mycket i det. Dock känns allt bättre än på många år efter att jag börjat jobba bort stelheten i vristerna för att komma åt vadmuskulaturen.
Jag hade inte orkat försöka så här länge trots alla motgångar om det inte längst inne i hjärtat brinner en positivism av oanade mått.
Vad är rätt väg att vandra för att jobba med löpteknikne?
Jag har inte mycket erfarenhet av löpskolningsträning utom de snaste 3 åren och vad gäller dig så råder jag dig att ta kontakt med t.ex. en friidrottstränare. Jag har några övningar som jag kör men löpskolning är väl högst individuell då det gäller att slipa bort felaktigheter och bana in nya rörelsemönster.
Jag passar på att klistra in några rader som jag tidigare skrev men aldrig la in som kommentar på din blogg; det handlade för mycket om mig själv och det här är din blogg men eftrsom det här blivit vårt eget krypin så tar jag chansen.Är väl inte så relevant på ditt fall.
Det är inte lätt att ändra på sin löpteknik men visst går det och visst kan man där göra stora förbättringar. När jag hösten 2003 tog kontakt med en "PT" för planeringen inför Stockholm Marathon året efter började han med konditionstester där jag förutom den enkla Åstrands cykelergometertest beordrades upp på löpbandet för att testa fram tröskel- och maxpuls. Efter testet när han sett mig på bandet fick jag löpförbud!
Istället gick jag från vårt möte i chock och med en lista över nästan okända aktiviterer som löpskolning, balansträning, pulsbaserad träning, styrketräning och rörlighetstester. Under drygt 2 månader sprang jag inte en meter förutom de enkla löpskolningsövningar som Fredrik, min tränare, beordrat.
Konditionen uppehölls med cykelintervaller 2 ggr/vecka.
Vi gjorde sedan om samma tester. Trots att jag vid första testen var bra tränad hade jag förbättrat mig stort både vid cykeltestet och på "conconi"-testet på löpbandet.
Syreupptagningen kunde alltså förbättras av bara 2 intervallpass per vecka, och pulsklockan hjälpte att hålla rätt nivå. Den stora förbättringen på löpbandet måste berott på den förbättrade löptekniken.
Vid nyåret startade period 2 och då kom nästa chock. Förutom utvecklad löpskolning skulle jag nu direkt börja med "måltempointervaller" på löpband, d.v.s intervaller i det beräknade tempot för sluttiden 2.44 på maran. Första gången mäktade jag bara med en handfull 2-minuters och kände att jag tagit mig vatten över huvudet. Efter 3 veckor 3 ggr/vecka körde jag dock utan problem 6-7 st. 7-minuters med en puls cirka 10 slag lägre än premiärpassets puls. Hade jag fortsatt följt planeringen hade jag absolut lyckats med målsättningen och inte som nu komma indrällande på 3.19.
Vi hade enats om att jag inte skulle få göra avsteg från Marathon-träningen för att satsa på skridskoloppen som jag gjort några år men kunde inte låta bli. Sen skulle jag väl ta igen det förlorade och skadekarusellen var igång. Främst ryggen för min del.
Det jag ville ha sagt var väl:
1. Utöva grundträning i form av rörlighet, styrka, balans och löpskolning.
2. Underhåll samtidigt konditionen med långintervaller i annan sport 2-3 ggr per vecka.
3. Sätt igång med träning i tävlingsfart när punkt 1. är avklarat och du har grunden.
4. Följ planen, och framförallt försök inte ta igen förlorad träning.
Har du bibehållit eller förbättrat rörligheten i vristen sen du skrev sist i denna dialog 2006-11-23?
Ha en bra semester!
Jag skulle nog gissa att rörligheten är på samma status som när jag pajade knät i höstas. Min plan under juli/augusti är att, förutom cykling, köra hårt med tåhäfningar och streching (även vristen) för att vara förberedd på löpträning i september.
Har du bibehållit eller förbättrat rörligheten i vristen sen du skrev sist i denna dialog 2007-07-07?
Ha en bra semester!
Wow! Har du koll på så här gamla inlägg? Jag ska ärligt erkänna at jag minns inte hur vristerna mådde för 3 år sen.
Just nu är jag dock lite stel i höger vrist. Tror att det intensifierade cyklandet dom sista två veckorna är boven.
Dock mår knäna bra om man bortser från ovansidan på höger knä. Det är som att det knäpper där. Typ att en sena ligger fel eller att det finns en lös liten brosk/benbit. Ibland känner jag lite ömhet under cykling men ingent allvarligt.
Trevlig sommar själv
Självklart minns jag alla såna här dialoger, där jag fåfängt lagt ner möda på att försöka omvända eller åstadkomma en förändrad inställning.
I ditt fall är jag alltjämt brydd över att du tycks resursstyrd istället för målstyrd när det gäller träning/tävling. Man vill ju nån gång se dig sätta upp ett högt mål och verkligen jobba mot det. Resurserna skapas vartefter.
Nu halkade jag tillbaka in på den här dialogen av en slump vid en googling. Kunde då inte låta bli att återupprepa en tidigare fråga för att veta om du gjort något åt en av dina brister. Tveksam nu om så är fallet och anledningen isåfall är nog att utan konkreta attraktiva mål finns inte drivkraften till förändring.
Läste du igenom dialogen vi hade här?
Jag läste dialogen.
Resursstyrd kontra målstyrd kan ibland hamna i kläm när man har familj med dom förpliktelserna och ett jobb där man kommer hem efter 19 trött som fan. Ett jobb som jag dock älskar. Men vi är alla olika. Så är det. Att jag är resursstyrd är något som jag accepterat. Just nu är jag inne i ett cykelstim och är nöjd med det. Ena knät krånglar på ett nytt ställe och jag accepterar det. Till vintern kanske jag kan börja springa lätt om jag cyklar mycket nu och om så är fallet blir jag glad men bryter ej ihop om det inte går. Jag har börjat förlika mig med min egen kropp. Defekt som den är. Jag försöker hitta dom små glädjeämnena i livet numera. En framåtvurpa på cykeln i Lunsen. En kall öl på terrassen och en bra bok. Ett träningspass som gör mig så trött att jag mår illa. Umgås med vänner. Spela fotboll med Miniknatarna. Drömma om orientering.
Sån är jag.
På ont och gott.
Tack för ett jättebra svar! Det finns annat än det jag läst i bloggarna med mina ögon. Vi är alla olika, och kommer så vara. Lev väl!
Skicka en kommentar
<< Home