En summering av AspLövet

I hela mitt liv hade jag skrytit om hur jag minsann var en av få genuina Väsbybor. Född på Löwenströmska och trogen kommunen som en underkastad hund. Det var först för några år sedan som min illusion brast då min mor hörde mig dra denna historia. På sitt vanliga försynta och snälla sätt rättade hon mig genom påpekandet att jag minsann föddes på Danderyds sjukhus i den rika grankommunen och inte alls på Löwenströmska i Väsby. Mitt liv har inte varit sig likt sedan den sanningen kom fram. Vilsen och statslös har jag känt mig och ibland hittar jag knappt hem från jobbet. Annars är ett av mina starkare minnen från den yngra barndomen en cykelhistoria. Familjen var på söndagspromenad och jag, i 3-4 års åldern, forsade fram på min trehjuling. Framför mig låg plötsligt en stor vattenpöl och jag satsade allt för att få till lite roligt vattensprut från däcken. Pölen visade sig vara ett hål med 15-20 cm djupt vatten. Jag blev milt sagt dyngsur. Mina föräldrar som gick framför mig såg inte händelsen så jag cyklade iskallt vidare med vattnet forsande från mina byxor som om ingenting hade hänt. Jag minns inte vad som hände efter det och inte så mycket annat från min barndom heller. Ikväll cyklade jag 60 minuter på min motionscykel och sen gick jag ut med hunden. Höstlöven i sin bruna färgskala som täckte marken gjorde bajshanteringen till en gissningslek.

Ovan text är en ganska bra summering av mitt 40-åriga liv om jag får säga det själv.