fredag, november 24, 2006

Fredagskartan

Efter mina Dala-vibbar igår så gick jag in i förrådet där jag blundade och tog ut en av mina kartpärmar på måfå. Det blev H21-pärmen från åren 1991-1992. Många Daltävlingar fanns det att sukta över men den jag fastnade mest för var Kopparkavlen från 1992. Mina minnesbilder från loppet är lika med noll men jag har via hitta.se lokaliserat kartan till en plats precis väster om Falun. Kartan är en typisk Dalakarta om man nu kan tala om sånt. Jag gjorde ett rätt skapligt lopp på min tredje sträcka som var 9,3 km. Plockade 14 placeringar och tappade bara 6,58 på täten (löptid 63,16). Det var inga större överraskningar i vårt lag den här gången. Samma gamla skrot och korn. (Sören 88, Hasse 104, Juppe 96, AspLövet 82, Liga 68, Runchen 58) Tyvärr är det illa ställt med hela det här gamla gänget. Ingen av dessa sex löpare har kropp eller ambition som kan kallas upplyftande längre. Det går utför med mänskligheten.

3 Comments:

At 11/24/2006 11:37 fm, Anonymous Anonym said...

Som du själv brukar säga; Det är inte snällt att sparka på oss som redan ligger... Vad vet du om hur min kropp ser ut nuförtiden?? :)
Vill för övrigt minnas att det var på denna kavel som vi försökte parkera på Press-Parkering med din kopierade press-skylt, men blev bortmotade av en nitisk p-vakt....

 
At 11/24/2006 12:10 em, Blogger AspLövet said...

Jag räknade in dig till kategorin "ambition". Detta med tanke på att jag inte sett dig i resultatlistorna så mycket dom sista åren. Du kanske smygladdar för din H35-comeback?

Den hemmagjorda Press-skylten funkade ju några gånger innan vi gick på pumpen. Vill minnas att jag ljög om att jag var utsänd från Norrorts-tidningen men att det inte hjälpte :-)

 
At 11/24/2006 1:51 em, Anonymous Anonym said...

Kartan ger mig minnen. Den enda gången jag sprungit Kopparkavlen i vuxenklassen. Nu var jag bara 17 år, och lyckades ändå göra misstaget att läsa från kontroll 4 när jag begav mig ut från kontroll 3. Inte var man så sablarns vass på orientering då heller och det begav sig inte bättre än att jag till slut gav upp och vände hem. Till vår långväga sistasträckslöpares stora besvikelse. Han svor en del över mig.

 

Skicka en kommentar

<< Home Bloggtoppen.se