Igång på allvar

MMC-premiären för min del blev en 125 minuter lång Eriksgata. Tyvärr stod inga åskådare utmed vägen och vinkade åt mig men jag kände mig som en kung nu när jag äntligen är tillbaka i skogen. En promenerande kung men ändå. Jag valde att ta en 10 km bana och rask promenad med inslag av springsteg blev min farthålning. 14 kontroller hann besökas utan bommar och knäna gnällde inte mer än nödvändigt.

Dagen kalassträcka var mellan åttan och nian. Åttan ligger i fin men rätt tät skog. Ut mot nian är det fortsatt tätt fram till stigen men där öppnas det upp rejält. Höjdpartiet man springer över sen är rena bergshällar överväxta med vitmossa. När man sen passerar dubbelstenarna halvvägs så glesnar det ut ännu mer och man ser ända ner till det öppna kärret. Här inbjuds det till snabb fart med ett leende på läpparna. Sen blir det tät skog igen och man får vara noga med att hålla kursen in mot det lilla kärret. Det blöta höstvädret har gjort att det mesta känns som kärr runt kontrollen. Jag blir glad bara jag tänker på det här partiet.