Sjukhusbesök

Were caught in a trap
I cant walk out
Because I love you too much baby

Elvis hesa stämma ljöd i mina öron som täcktes av ett par hörlurar från efterkrigstiden. Jag befann mig på Löwenströmska sjukhus. Min vriströntgen tidigare i höst som visade nada var idag utbytt mot lite rejälare doningar. Magnetröntgen. Det visade sig att det inte direkt blev som jag hade förväntat mig. Väl inne på avdelningen fick jag ta av mig jackan samt låsa in alla värdesaker, bälte samt andra metallföremål i ett litet skåp. Kläderna fick jag behålla på. Det är tufft tryck i dom där röntgenstrålarna. När så var gjort skulle jag komma in till rummet där magnetröntgenapparaturen stod. Lite av ett moment 22 blev det då jag låste skåpet med en lite metallnyckel som jag sen givetvis hade med mig in i rummet. Problemet löste sig genom att personalen tog nyckeln innan dom spände fast mig, mitt ben och framförallt min högra fot på långbänken.

Jag hade målat upp en bild av blinkande lampor, ett klaustrofobiskt trångt rör och ett svagt hummande ljud. Tyvärr blev det inte så. Till att börja med kördes bara mina ben in i maskinen så överkroppen var ute i friskluften. Jag fick istället stirra upp i ett landstingstak med ljusrör som stack i ögonen. Maskinen som sen jobbade i 15 minuter var inte heller någon science-fiction upplevelse direkt utan mer åt Finlandsbåts hållet. Tänk er att ni har snikhytten under bildäck, vägg i vägg med maskinrummet. Det vibrerade, skakade och ett irriterande motorljud skar i takt med Elvis. Kanske var det symptomatiskt att maskinen på rent Silja Line manér hette Symphony. Jag överlevde i alla fall och kan nu bara vänta på ett svar som förmodligen inte kommer göra en enda människa glad.

När jag gick därifrån mötte jag nästa patient som hade tagit av sig alla kläder utom kalsongerna. Kanske hade han haft på sig sina guldbyxor, stålskjortan och strumpor med stålhätta dagen till ära.