5-dagars

Jag har följt debatten på Alternativet, rörandes årets 5-dagars, lite grann så där på avstånd. Skitterräng eller inte låter jag vara osagt för det aktuella området är lite av ett mörkt hål på min besökta orienteringskarta. Vad jag istället har kommit underfund med när jag läst alla inlägg är att jag inte gillar 5-dagars så värst mycket. Dessutom tycker jag att det skall heta 5-dagars och avgöras på 5 dagar men det är jag väl ensam om numera. O-ringen låter som något sexhjälpmedel för perversa bögar.

Jag har sprungit min beskärda del av 5-dagars och mitt enda positiva minne från dom är tröttheten. Att kliva upp den fjärde dagen och ha tidig start med en lång klassisk bana väntandes är det absolut bästa. Efter det är det mest skit helt enkelt. En massa jävla folk som trängs och har sig hela vägen från morgontoaletten förbi tävlingen tillbaka till centralorten och sen ser man samma trötta ansikten igen stå och tvätta sina tänder i solnedgången. Ju mer jag tänker på det hela desto mer spyr jag över jippot. Och tröttheten är ju nästan bortrationaliserad nu när dom har vilodagar och kortdistansetapper. Ja! Jag sa kortdistans. Kom inte här och säg att något som är kort kan vara medellångt.

Husvagnscamping med likasinnade. Jo jag tackar jag. Det är väl ungefär som att åka på familjesemester till Skara sommarland varje år i resten av sitt liv. Men det är ju så bekvämt och mysigt säger alla. Vem fan vill ha det bekvämt och mysigt på samma ställe år efter år. Det optimala vore att springa 5-dagars i fem jävligt olika terränglådor med klassisk distans varje dag. Ingen jävla C-ort utan man fick ordna sitt eget boende bäst fan det går. 3 minuters startmellanrum och inga motionsklasser eller ungdomsklasser. Bara elit och H40. Det räcker. Då kommer jag direkt, med eller utan kortison i knäna.