Inskränkta möjligheter att vara bitter

AspLövet är ute i kylan. På alla sätt och vis. När jag åkte till jobbet i morse mötte jag en underbar Lapin-Kulta-gryning i sydost och tänkte att det här blir nog en bra dag trots allt. Men det skulle bli kallare för AspLövet än den frusna januarimorgonen som jag lämnade bakom mig. När jag loggade in på Blogger för att skriva av mig min ångest möttes jag av livets jävligheter. Min kära arbetsgivare har behagat spärra möjligheten att blogga. Jag blev apatisk. Inte ens lite slentriansurfande på gamla goda orienteringssidor fick mig på bättre humör. Kroppen mår pyton. Ingen träning, Inget dagbloggande. Kortisonsprutor runt hörnet och en tom plånbok. Det känns som att jag står naken i stormen "Per" och väntar på ett träd som skall falla över mig. Är det inte barmhärtigare att avliva gamla halta och lytta orienterare än att låta dom sitta av sin ålderdom i bitterhet?