Målfokusering för februari

Mitt i all bitterhet, kortisonelände, träningsbrist och gubbfetma så tappar jag fokus på vart jag egentligen är på väg. Världens bästa orienterare glömmer bort sig. Det är lätt hänt även för en gudabenådad man som AspLövet. Min H40-satsning. Man kan kanske tycka att min H40-satsning inte startat som man önskat, men det är att göra det lätt för sig att säga så. Lika lite som att Rom byggdes på en pisskvart eller att brantfoten är en given kontrollpunkt så är inte "AspLövet goes H40" en bagatell att förkasta. "Än finns det tid att lyckas", som Baumgartl sa efter sista hindret i OS-finalen 1972 på 3000 meter hinder. Första misslyckade året har jag bakom mig och det har jag svårt att göra något åt. Istället dags att titta på år två. 2007. Nu när jag tvingats till vila så får jag helt enkelt lägga fokus på andra viktiga förberedelser. Så för februari komer fokus att ligga på mental träning, materialgenomgång, en jävla massa egoism och smutskastning av konkurrenter. Jag tror att vi börjar där.

Jag läser att Emil Wingstedt inte haft en sån bra januarimånad på väldigt länge som han haft i år. Det kan han gott ha. För mig känns det bara bättre om dom är vältränade när jag kommer farande. Att springa tillsammans med otränade motionärer är inget för mig. Det är till och med förkastligt trots det urusla skick jag befinner mig i nu. Det ger helt enkelt inte mig något utbyte att beblandas med mediokra löpare och för min egen välgång krävs det lite mer socker på munkarna om man säger så. Därför glädjs jag åt våra vätränade landslagslöpare. Jag kommer nog bli 2007 års Thomas Asp helt enkelt. Gammal man pissar på smågrabbarna i seniorklassen kort och gott. Gott som munkar. Med extra socker.

Fan! Det känns redan bättre! Hungrig blev jag också efter allt snack om munkar. Detta trots att jag inte gillar munkar. På tal om munkar så för det tankarna till introt på låten "Body Count's in the House" med gruppen Body Count. Bra låt. Bra skiva.