På spåret igen

Fan! Det finns kanske en gud trots allt. När jag åkte till jobbet i morse, den här trista torsdagen, vandrade mina tankar åter till gårdagens träningspass. Jag sprang och dagdrömde. Jag gör ofta det. Dagdrömmer alltså. Mitt springande är inte lika frekvent som mina drömmar tyvärr. Hursomhelst träffade jag en man i skogen. Inte på riktigt utan i dagdrömmen. Man och man förresten. Det var mer som en röst i huvudet så det kan lika gärna ha varit en kvinna med grov röst. Mannen/den grovröstade kvinnan sa i alla fall till mig.

"Du är snygg i kväll AspLövet. Den nya sniklampan matchar din gamla träningsjacka perfekt. Du är värd en belöning. Vad vill du ha här i livet?"

Jag tänkte länge och väl innan jag svarade.

"En ny kompass är nog det enda som saknas mig just nu. Går det att ordna?

"En kompass!! Är du helt dum i huvudet! Här ger jag dig chansen att få precis vad du vill och du väljer en kompass. Din ynkliga stackare. Vad fan skall du med den till om du inte kan springa?"

"Okej...okej... Jag slår väl på stort då! Vad sägs om en hel kropp som ALDRIG kan gå sönder. Det vill jag ha och det står jag fast vid"

"Hmmm.. bra önskning men det kan jag inte hjälpa dig med tyvärr. Jag må vara allsmäktig men jag kan för fan inte utföra mirakel. Jag är ledsen att meddela dig att din enda önskning är något som jag inte kan ge dig. Tack för mig"

"Hallå? Vart tog du vägen? Får jag inte ens kompassen?"

"...."


Så var det med det. Though shit helt enkelt, men man får väl vara nöjd med dom smulor man får tillslängt sig. Ingen kompass fick jag men nu kan jag blogga på dagtid igen. Uppenbarligen har någon höjdare på firman en egen blogg och krävde hävning av blogger-spärren. Tack för det. Frågan är om en kompass inte hade varit bättre dock.