Plötsligt händer det

Jag har en teori om hur vi skulle kunna få fram bättre orienterare i Sverige. Om vi fokuserar på att ungdomarna i klubbarna behöver uppmuntran, så kunde vi följa denna inlärningsmetod. Om ett barn springer en orienteringsbana utan att bomma så säger man till dom. "Men oj! vilken tur du hade idag" Denna uppmuntringsfras upprepar man sen konsekvent ända upp i junioråldern. Jag tror nämligen att folk som har tur kommer längre här i livet än dom som är duktiga.