Samtal med mig själv

Tre jävla veckor innan jag får besked om jag får fler sprutor inkörda mellan knäskålen och skenbenstoppen. Hur skall jag fördriva tiden? Som vanligt antar jag. Svärandes över uteblivna träningspass och ältandes gamla tävlingar som folk glömt namnet på. Dackefejden. Vasadu? Sumpslitet. Ohh Nej! Skall du börja rabbla gamla UV-tävlingar nu också. Porslinsloppet. Du vet att du inte blir friskare i huvudet av det här va? Njurundabommen. Varför är inte du på jobbet förresten? Solvarvet. Det är ingen som minns dessa så du kan lika gärna sluta. Hofbalen. 1000 spänn på att du inte kommer att bli av med knäproblemen. Vårfejden. Suck. Cirkelskubbet. Var det den där tävlingen som sponsrades av ett kaffemärke? "Minnet". Minnet är något som jag trodde du tappat för länge sen. Hammarslaget. Maj-Racet. Skärmträffen. Jag har inte hört talas om några av dom här tävlingarna. Är du säker på att vi är samma person? Närkekvarten. Näee, vänta nu. Närkekvarten har fan aldrig varit en UV-tävling. Jag har gjort många av mina bästa lopp i den skitterrängen. Göingeträffen. Du tänker inte på Göingeflickorna nu? Botkyrkakavlen. Ahhh! Den minns jag. Fast varför vet jag inte, för jag vill minnas att jag gick dåligt dom gånger jag var med. UV-Trampen. Japp. Där satt den, klappat och klart. Nu behöver du inte räkna upp fler tävlingar. Men jag måste säga att du misslyckades. Jag har inte tappat sugen efter att kunna orientera igen. Nu är det mindre än tre veckor kvar. Tiden rusar iväg när man har tråkigt. Nu måste jag bara sätta mig ner och komma på varför jag inte är på jobbet.