Torsdagskarta på en fredag

Idag frågar jag mig själv om det jag gjorde för sisådär 14 timmar sen egentligen var bra för mina knän. Svaret på den frågan är, nej. Knäna ömmar och att gå i trappor så här dagen efter är en plåga. Skulle man fråga om jag ångrar mig så är svaret även där, nej. Alla mina skador under dom sista 5-10 åren innebär bara att jag ibland måste få lätta på på trycket och springa av mig frustrationen av mitt torftiga orienteringsliv. Hursomhelst. Vi backar 15 timmar för en färsk återblick i AspLövets vardag.

Jag hade anmält mig till gårdagens Nattcup. Förberedelserna blev lite stressiga hemma då det skulle lagas mat till Miniknatare och Miniknatsavlösaren skulle komma hem först 18 så det var ett tajt tidsschema. Mitt i all röra fick jag dessutom besök av en bronsmedaljör på orienterings-vm 1989. Inspirerad av samtalet med den mannen kastade jag mig i bilen mot Törnskogen. 30 löpare från blandade norrortsklubbar var på plats. Merparten från min egen klubb givetvis eftersom det i grunden är vår Nattcup. I Nattcupen handlar det oftast om att först i mål vinner. För att få till detta med löpare i alla möjliga åldersklasser och förmåga så finns det oftast en rad olika banlängder samt för dagen även ett startdjup på 11 minuter. Jag fick gå ut nästsist 10 minuter efter första startgruppen. Min bana mätte 5,9 km (Den längsta var 7,3 km) Jag hade beslutat mig för att ta det lugnt löpmässigt och att säkra vägval var dagens melodi.

S - 1
Sprang i väg i den 10-20 cm djupa snön där löpare före mig hade spårat upp stigen. Jag hade klart för mig att man skulle vara försiktig i stignätet eftersom vissa stigar nog inte skulle vara upptrampade och således svåra att se. Första kontrollen var lätt och där hade jag plockat in lite folk så det var 4-5 löpare som stämplade samtidigt.

1 - 2
Jag lämnade dom andra bakom mig och satte kurs på det stora gärdet i norr. Jag hade på väg till ettan spanat in denna sträcka och beslutat mig för det säkraste alternativet. Resten av sträckan brydde mig inga problem. På slutet höll jag bara kursen med hjälp av kompassen för att pricka kärret.

2 - 3
I en förövrigt mycket bra nattbana så var detta en helt bortkastad sträcka orienteringsmässigt. Här borde banläggaren ha kunnat hitta på något roligare. Stigen som man springer på är annars en underbar mountainbikestig sommartid. Nåja. Jag missade inte kontrollen trots att jag försökte låtsas som att den var svår.

3 - 4
Först hade jag tänkt springa runt på stigen söderut ända fram till fotbollsplanen och sen komma bakvägen in. Jag började dock bli lite sliten så planen ändrades till rakt på. Väl uppe på tittade jag mest på kompassen och struntade i alla smådetaljer. Jag fick sista berget perfekt och kunde runda in till kontrollen.

4 - 5
Ett bökigt parti i början där jag var väl medveten om att jag missade dom små stigarna som jag borde ha försökt få tag på. Ganska lätt orientering därefter ända fram till slutet då jag tvekade lite fram emot kontrollen. Här var jag tillsammans med 3-4 andra löpare helt plötsligt.

5 - 6
Efter branten halvvägs tappade jag bort hjälpstigen och gled lite snett. jag klättrade upp på höjden för att få en bra nedfart till branten.

6 - 7
Dom andra löparna jag var med försvann till höger och vänster på denna sträcka men jag tittade på kompassen och körde rakt på. Vid kontrollen var vi samlade igen. Förmodligen hade krampen i mina vader börjat hämma mitt löpsteg för annars borde jag ha ryckt ifrån dom.

7 - 8
Ingen tvekan här. Rakt på var enda alternativet. Kärret är ett klassiskt ljungkärr och snön hade tyngt ner ljungen vilket gjorde det hela svårlöpt. Det passade mina trötta ben bra så jag småhoppade och gick mest. Över berget, in på stigen, vänster, höger, sen tog jag en titt på kompassen och sprang fram till kontrollen.

8 - 9
Vid åttan hade en virrig junior bommat lite så ut från kontrollen var jag tvungen att öka farten lite för att få en lucka mot sista. Jag tittade på kompassen och kämpade med krampen i vaderna. Ut på stigen och sen var det bara att rikta lampan snett mot vänster tills att man såg en reflexstav blinka till.

9 - M
Korta snabba steg med rak hälisättning in mot mål för att hålla junioren och krampen stången. Det funkade.


62,35 minuter på 5,9 km och en 7:e placering blev resultat. Jag hade bara löpare som sprang kortare bana framför mig. Inte illa för en skadad föredetting som borde hålla på med bridge eller något annat stillasittande. Idag har jag emellertid fått en räkning som satt sig på knäna. Vi får se om jag kan vara med på morgondagens långdistansträning. Man vill ju gärna suga ut så mycket det går innan måndag då doktorn skall ta beslut om kortison i knäna eller inte.