Drömmar

Tro det eller ej men jag drömde om riktig orientering i natt. Kanske var det mitt beklagande igår om att jag slutat o-drömma som triggade något i mig. Dessutom vaknade jag lycklig till skillnad mot när jag haft min parkerings-mardröm. Dom morgnarna så vaknar jag med en olustkänsla i kroppen. Litegrann som att åka genom Iggesund oförberedd på stanken som slår emot en. Inte så idag.

Ahhh.. Härligt att drömma om klassisk orientering i tuff terräng. Jag minns så väl kartan och vägvalsproblemet som jag drömde om. Rakt på genom vildmark eller långt vänster på stig och väg. Jag hade svårt att bestämma mig. Innan jag sprungit iväg på sträckan så vaknade jag. Som tur var kom jag ihåg drömmen och kartan så bra att jag kunde rita av den.



Vad tycker ni! Häftig va!
Sån här orientering ser man inte varje dag nuförtiden.

Det är liksom....

Liksom...

En jävla H10-bana ser jag ju nu!

Kan det vara så illa att mitt undermedvetna ligger på den här inskolningsnivån? Skall man sucka eller gråta. Kan man inte ens lita på sitt undermedvetna längre. Vad har jag då att hoppas på när mina egna drömmar spelar nedvärderande mot mig.

"Shiny happy people" i REM-sömnen. Skulle inte tro det.