Torsdagskartan

Jag minns ingenting men ändå minns jag allt. En Kopparkavle som kunde ha varit både här och då men framförallt ett minne av igenkännande. Det var väl oftast så här det var. En massa tunga uppförsbackar. Några skråsträckor. Ett antal grisiga hyggen. En kontroll i ett grönområde. Beståndsgränskörningar. Kort sträcka till sista för att avsluta med en spurt på ett litet gärde inringat av hus i falurött. Det var alldeles underbart. Jag har av någon anledning inte några resultat från tävlingen noterat. jag sprang i alla fall 5:e sträckan som var 10,5 km. Vi vann inte den här gången heller. Det gjorde vi aldrig. Men jag vill minnas att vi hade rätt kul ändå.