För att vara död är jag rätt snygg

Dagens 60 minuters lunchpromenad är avklarad. Första halvan bedrevs i skogen på fina begshällar och genom torrt blåbärsris. Av vinterns väta syns inte många spår. Andra halvan gick på torra gångvägar genom ett öde industriområde. Idag ägnade jag inte en tanke åt orientering förvånansvärt nog. Istället var det döden som upptog min hårt arbetande hjärna. Jag funderar rätt mycket just nu på ett kanske lite annorlunda dödskoncept. Om man misstänker att man är död, hur kan man då säkerställa hur det egentligen ligger till? Jag kommer eventuellt att jobba hårt på den frågan om alla lösa trådar vill sammanfogas på ett inte allt för komplicerat sätt.