Morgonträning

Jag stack iväg strax före gryningen. Det känns alltid skönt att ligga före vem det än må vara. Jag körde den gamla vanliga linjeorienteringsbanan. Det är en återkommande bana på hemmaplan som jag ofta kör när någonting faller på. Grisbanan kallar jag den. Det finns knappt en meter löpbar skog utan den är dragen genom sura kärr, slyiga grönområden, grisiga hyggen och allt skit man kan tänka sig. 12 km kärlek. Det kändes lätt idag. Det gör det alltid av någon anledning. Efter ett tag upptäckte jag att jag glömt sätta på mig byxor. Och kalsonger. Det började bli kallt i grenen så jag försökte plocka några grankvistar att hålla för paketet. Det stacks mer än det värmde. Jag blev orolig för att någon skulle se mig där jag sprang omkring halvnaken i Runbyskogen. Blottare skrämmer upp skogsvandrare kunde man läsa i lokaltidningen. Han är fortfarande på fri fot säger polisen som också tillägger att blottaren sprang fort för sin ålder. Så kan det gå. Jag minns inte vad som hände sen. Kanske var det en dröm.