Äntligen hemma

Skönt. Klockan är 01.59 och man är äntligen framför datorn efter en lång kväll ute i dom Vallentunska skogarna. Inte för att jag var så mycket i skogen dock. Resultaten från Grymnatta har laddats upp på webben och jag kan luta mig tillbaka. Jag smuttar på en rökig Caol Ila och känner värmen komma tillbaka i min trötta kropp. Ärligt talat vet Jag inte om jag blev särskilt sugen på att springa i kväll. Kartan och mina tidigare erfarenheter från området viskar "grisig terräng" i mina öron. Men å andra sidan, vad fan vet jag som inte sprungit en tävling på en herrans massa jävla år.

Imorgon, fast det är idag om man är kinkig på det där med tidsramar, är det vila och analys av mars månad. Det har varit en bra månad på många sätt även om jag inte uppfyllt alla mina mål. April kommer förhoppningsvis att fortsätta i samma intensivt rehabtempo. Om man låtsas att det är vanlig träning jag utför så kan jag kort konstatera att så här hårt har jag aldrig tränat.

Nu är det nån jävel som druckit upp whiskeyn i mitt glas så jag måste fylla på mera. Hade vi inte blivit avbrutna här hade jag kunnat berätta för er om vad som egentligen hände på den där Jukolaresan när jag drack två Lippo Vitan och sprang runt som en Duracellkanin. Det får bli en annan gång.