Så mycket mer än en tråklördag

Idag betade jag av 75 minuter på MMC-avslutningen. Medans dom andra sprang i solskenet så promenerade jag. Det skall dock erkännas att det förekom några tillfällen av springsteg. Jag var tvungen att påminna mig själv om en bortflyende känsla. Den var lika vacker som vädret. Efter avslutad träning transporterade jag min Skogssportsamling till H.D. Vi samspråkade en stund om skador, rehabilitering, målfokusering och annat viktigt. Dessutom fick jag mig berättad den riktiga storyn om hans cykeläventyr 1982. Jag vidhåller min åsikt att den borde dokumenteras för eftervärlden. Men eftersom H.D själv inte vill diskutera den offentligt så låter vi det vara så. Jag tror dock inte att han misstycker om jag avslöjar hur det var med cykeln på hemvägen. Den såldes i Njurunda och han tog tåget hem. Klassiskt. På tal om Njurunda så minns jag många fina lopp vid Njurundabommen. Det var under mina kepsår så även dom historierna ligger långt bakom min rygg. Jag gick stärkt från mitt möte med H.D och kan räkna in en av årets bästa lördagar till en samling som inte varit speciellt upplyftande.