Startpunkt

Jag sitter och tuggar på en seg ciabatta och smuttar på en Bonaqua Silver, lätt kolsyrat vatten med päronsmak. Hade det funnits en guldversion hade jag köpt den givetvis. Varför denna festmåltid kan man undra?

Den AspLövska storsatsningen har påbörjats. Ännu en gång. Den kommer att osa kvalitet och kvantitet. Man kan nog lägga den i samma paritet som den ryska hockeymaskinen på 70 och 80-talet. Oslagbar och omänsklig. Om man skulle bunta ihop The Big Red Machine (Makarov, Larionov, Krutov, Fetisov, Kasatonov] till en liten hård klump som doftar ryskt stål och vodka så skulle man ha AspLövet i sin hand. Nog sagt om det.

Idag satte jag på mig träningsskorna och rullade upp byxbenen på jeansen för att ta en rask promenad i snöslasket. 60 minuter av min lunch avsattes och det blev en av dom bästa luncherna på länge. Jag passade på att besöka Smedbyskogen under turen. I kväll har klubben en nattcupsetapp där. Utan mig såklart men jag gick ändå där på elljusspåret och fantiserade om hur jag skulle ha farit fram bland stigar och stråk. Givetvis vann jag tävlingen när jag genomförde loppet i mina tankar. Många av mina största framgångar har jag faktist haft i dagdrömmarna. Vilket låter helt tragiskt inser jag nu när jag skriver det svart på vitt. Poff! Så mycket för att man trodde sig vara lyckligt.