Varför gå ute när man kan gå inne?

Jag lät klockan rulla 35 minuter innan jag klev av motionscykeln och övergick till 15 minuter styrketräning. Rockmusiken i hörlurarna tog bort skramlet av övriga besökare på SATS och ännu ett tråkigt pass på rehabiliteringsschemat avklarat. Men det var ändå något som retade upp mig. Det verkar alltid vara någon liten skitsak som man hakar upp sig på hur man än försöker vända andra kinden till. Längs ena kortsidan i lokalen står 10 löpband uppradade, riktade ut mot väggen som inte är någon vägg utan ett stort panoramafönster. Utanför lyste solen och vårvärmen nådde nog +15 grader. På banden sprang, eller gick för det mesta, 10 personer i mer eller mindre bra skick med blicken fäst ut mot våren. Jag hade lust att ställa mig framför hela raden av människor och skrika.

MEN FÖR I HELVETE GÅ UT I VERKLIGHETEN OCH GÅ ISTÄLLET FÖR ATT STÄNGA IN ER HÄR LUKTANDES PÅ SVETTEN FRÅN SJUKGYMNASTISERANDE PENSIONÄRER OCH UPPUMPADE SNORUNGAR!

Men jag höll tyst och tog en slurk av min Gainomax (vaniljsmak) samtidigt som jag försökte förtränga hur kul Måsenstafetten verkade ha varit i helgen som passerade mig förbi.