Bra nu, men inte nu, men nu, men inte nu, men nu.

Det går fan inge bra för mig just nu. Ena sekunden känns knät klockrent och jag är i full gång med att dra på mig träningskläder men bara sekunder senare värker det till och svullnar upp. Det är som kattens lek med råttan just nu och den där kattjäveln vägrar släppa taget om knät. Från lyckorus och drömmar om löpning till Ipren-intag, salvor och besvärjelser. Imorgon har jag bokat en tid hos min rehab-tjej. Tills dess så sitter jag här, inne i klädskrubben, framför en dator som sett mer av min bitterhet än någon annan. Kanske är det ändå så som jag befarade förut.

För att vara död är jag rätt snygg.

Men det är också det enda jag är.