Det började bra...

Idag hade jag riktigt positiva vibbar i kroppen och det var nystart för det AspLövska-tåget. Mitt knä har blivit om inte är bäst så i alla fall tillräckligt bra för att våga belastas. Med solsken i blick och snöbyar i ansiktet så tog jag en 100 minuters promenad. Men ju längre jag gick desto mer föll depressionens täcke över mig. Jag började rannsaka min egen träning och insåg att det bara var ett par stavar som skiljde mig från botten på träningsstegen. Kanske var det dagens besök hos Boris Granovskiy som fick mig att bittra ihop igen. Jag brukar vara inne hos Boris på Attackpoint några gånger i veckan och förundras över hans semi-professionella orienteringsliv. Han må inte vara en världsstjärna ännu men håller han den här farten på sina träningsveckor lär det nog inte dröja länge. Varje gång jag försöker uttala Boris Granovskiys namn så ser jag en bild framför mig hur han kan tänkas se ut. Bilden jag får upp på näthinnan är på en alkoholiserad Rysk KGB-agent. Men nu är ju Boris en ung Amerikan med orienteringsambitioner så förmodligen är han det helt motsatta. Kanske har jag sett för många B-filmer med Ryska skurkar genom åren. Nu blev det i alla fall en bitter nystart för mig trots att jag hoppats på något helt annat. Det skall dock inte skyllas på Boris. Även om det skulle vara skönt att ha någon annan att lägga skulden på för en gångs skull.