Ett försök

Ikväll gjorde jag ett rejält försök att få bort lågtrycket som har legat över mig. Spöregnet i nacken och iskanten som hackat mig på smalbenen skulle omvändas till solsken. Det gick väl sisådär, för att inte säga inte alls. 70 minuters promenad med utsträckt bensteg i skogen. Jag plockade in 4 kontroller från förra veckans klubbträning och det var tyvärr 90% negativa tankar som förföljde mig ända hem till porten. Jag hade kameran med mig och fotade vackra vyer för att skingra mina tankar.

En sten inklämd i en skreva på ett berg där en skogsbrand svepte fram för över 30 år sen. Intill stenen ligger det en stock på marken, fortfarande märkt av hettan som en gång fällde trädet.

Ett gammalt hygge som numera består av löpvänligt lingonris där tallar och granar skjutit upp i ögonhöjd för att skapa ett inte helt lätt orienteringsområde.

En brant på skrå som man kan vila ryggen mot om vinden ligger på från nordväst. Mossan nedanför skapar en mjuk matta att sitta på. En snitsel hänger kvar från någon träning. Kanske en MMC i år eller längre bort än så.

Men jag orkar inte lägga upp bilderna för dom har negativa vibbar med sig i ramen. Jag behöver inte bli påmind om skit som jag hade med mig ut i skogen och tillbaka hem.

En bild kändes dock positiv. Den får stå för något jag strävar efter.

En höjdkant på en bergskant. Bergshällen låter enbart några få tallar få fäste och solnedgången värmer mig och min träningspartner. Jag låter mina ögon vila sig lite ut över Mälaren innan vi vänder åter in i den tätare skogen bakom oss.