fredag, april 13, 2007

Here fishy fishy...

- Hörrudu AspLövet! Vart är du på väg?

Jag? Näee.. Jag skulle bara kolla lite vad som händer här borta.

- Hahaha! Din lilla skojare där. Håll dig här hos oss nu och spring inte bort igen.

Nädå! Men jag bara tänkte att..

- Du skall inte tänka så mycket AspLövet. Sitt snällt stilla här och smit inte iväg igen.

Suck ok...


Jag är sitter fast som en hjälplös fisk och vart jag än försöker gå så dras jag obönhörligen tillbaka in igen. Orientering. Hur svårt kan det vara att klippa banden. Det är ju inte precis så att jag har rosat min egen marknad. Jag har under dom senaste 3 åren försökt ta sabbatsår från orientering och klubbarbete men det skiter sig hela tiden. Jag kan fan inte säga nej. Det räcker med att någon från klubben ringer och försiktigt ber om hjälp så skriker jag entusiastiskt.

Inga problem det fixar jag!!

- Sen skulle vi behöva..

Det tar jag också. Sitt ner och luta er tillbaka bara!

- Snällt men du behöver inte känna att du måste.

Härligt, det kan jag också göra! Vasadu nu förresten? Äsch! Skit i det. Jag fixar lite annat också, så kanske jag prickar rätt.


Sån är jag tydligen. Jag skulle inte spela pengar på mig själv, att jag slutar med orientering inom dom närmaste 20 åren, oavsett om jag kommer kunna springa ett enda steg till eller inte. Hur man nu kan hålla på med orientering när man själv inte orienterar låter jag ligga obesvarat. Jag är rädd för svaret på den frågan.

2 Comments:

At 4/13/2007 10:51 fm, Anonymous Anonym said...

En annan fråga som man kan ta upp är var går gränsen för att kunna kalla sig elitorienterare?

Några förslag:
Sprungit H21 E på en bonntävling?
Tränar x antal timmar?
Rankad bland de y?
Sprang 5-dagars år zzzz och slog "en år zzzz+ 15 år senare landslagsorienterare" med 1 sekund?
Tycker att jag är rätt bra och springer orientering?
mmm

Fundera på den du!

 
At 4/13/2007 10:55 fm, Blogger AspLövet said...

Frågan är bra även om jag inte lägger ner någon energi att fundera på den. Jag har nämligen aldrig kallat mig elitorienterare.

Elitmotionär däremot har jag använt frekvent under min karriär, för att beskriva mig själv. "Vill mycket men kan lite" är beskrivningen på en elitmotionär.

 

Skicka en kommentar

<< Home Bloggtoppen.se