Magsjuka är inget hinder

När han vaknade i morse hade en lättare magsjuka infunnit sig. Inte helt oväntat då dom inneboende Miniknatarna dragits med något liknande den senaste veckan. I valet mellan att ligga på soffan, och tycka synd om sig själv, eller något annat, valde han att göra något annat. Han är, i denna historia, för förklaringens skull AspLövet. Han tog en snabb frukost för att dämpa gungningarna i magtrakten och klädde upp sig i den finaste MTB-skruden han kunde uppbringa.

Prick 1100 trampade han iväg med kall vind i ansiktet och solen i ryggen. Elljusspåret mot Kairo, grusvägar förbi Harva, större stigar genom Ängsjöpartiet, tricksiga småstigar förbi Stäkets gocartbana och sen mera grusvägar förbi Bodaäng. Ungefär här började kväljningar göra sig hörda men eftersom han aldrig gillat denna typ av bulimistiska förlustelser så ströp hans undermedvetna chansen att vomera. Granskog och Säby gård rullade förbi innan det tog stopp. Stopp i detta fall var rundningen av Säbysjön. Han hade för avsikt att ta stigen som går över ängarna i sydkant på sjön men det var lite fuktigt i markerna där som ni ser på bilden.



Det blev istället grusvägar längre söderut innan han kunde svänga norrut, tillika med hemmåt igen. Illamåendet fanns kvar när Väsby gård och Norrviken passerades. Ungefär efter 35 kilometer började tröttheten tala och med den släppte olustkänslorna i magtrakten. Att bli trött är rätt på all sätt och vis. Sista milen blev seg längs med Norrviken, genom Bollstanäs Västra där steniga stigar sög ut det sista ut armar och lår. Asfalten hem dom sista 5 kilometrarna var en plåga. 2 timmar och 20 minuter efter start var dagens 45 kilometer avklarade. Frågan är bara om duschen eller soffan vinner dragkampen när ytterdörren låses upp. Vilket som så var det en bra träningsdag trots lättare magsjuka för han den där AspLövet.