Old Gold

Old Gold. Det är på något sätt beskrivningen på mig. Old. Gammal. Gold. Inte guld så mycket som rost. Rost som i rätt belysning kan få en guldkant. Litegrann som kattguld. Idag gick jag 105 minuter i motvinden. Rättelse. 55 minuter nordlig motvind som skar rätt igenom vindjackan innan jag vände hem och fick under 50 minuter allt i ryggen. På vägen, i skogen, såg jag områden som inbjöd till snabbare fart. Gles gran och tallskog som sträckte sig upp mot den gråa himlen. Jag längtade efter att få sträcka ut i en tallskog där elaka pinnar sticker ut för att få rispa klent gubbskinn. Jag avstod och höll mig på stigar i sjökant. Sen kom jag hem. Skärtorsdag utan den skära, som i rosa, kanten på tillvaron. Jag öppnade en Old Gold och sjönk ner i soffan. Imorgon är det långfredag. Den kommer nog aldrig ta slut om den här veckan fortsätter som den började. Jag kommer inte ihåg varför vi firar påsken. Det skiter jag å andra sidan i. Jag kan fira vilken jävla religiös högtid som helst bara jag får vara ledig. Nåja, helgen har bara börjat. Tur att det finns många Old Gold i kylskåpet.