Räcker det med att hytta mot himlen?

Jag behöver ett paraply. Gärna ett stort golfparaply eller ännu hellre ett stort jävla parasoll.

Jag börjar nämligen mer och mer tro att det står någon där uppe och pissar ner på mig. Nu pratar jag inte om något prostata-inflammerat småskvättande utan vem det än är så har det inhandlats en hel palljävel med Tysk fulöl innan dom satte igång. Det kan omöjligen vara livets tillfälligheter att man får ta så mycket skit som jag just nu.

Ta bara gårdagskvällen som exempel. På väg hem från jobbet så var sommarvädret på plats och jag beslutade mig för att ta en lång MTB-tur. På Hemköp skulle bara en snabbare middag inhandlas först. Trodde jag. Mitt kort beviljades inte i kassan så jag fick åka hem tomhänt. Väl där loggade jag in på min bank och såg till min stora glädje att jag utsatts för ett kortbedrägeri. 13,000 helsvenska kronor var borta. Om min ekonomi var en trång sektor innan detta så är den obefintlig numera. Så istället för mountainbiketräning blev det långa telefonsamtal med min bank. Mitt kort är nu sönderklippt och jag måste göra en skriftlig anmälan för att någon gång i framtiden kanske få tillbaka mina pengar. Idag har jag 20 kr i plånboken att luncha loss på. Det vattnas i munnen på mig.

För att skaka av mig irritationen så tog jag sällskap av mörkrets inbrott och gick till skogs. Jag var ute i 75 minuter där jag la in 4 sekvenser á 5 minuters löpning i det raska promenerandet. Halvvägs blev jag illamående och jag var i valet och kvalet om jag inte bara skulle lägga mig ner där ute i den söndergallrade skogen och vänta in ett nytt år. Illamåendet satt i ända tills att jag somnade. Sen vaknade vi tillsammans nu på morgonen. Jag, illamåendet och han den där jäveln som pissar på mig.