Allt var inte bättre förr

Om 2 veckor är det Rånäskavlen. Jag kommer givetvis inte springa själv, men som nyutnämnd biträdande UK kommer jag vara på plats och se snett på klubbens löpare som får gotta sig i skogen. Annars har jag rätt många Rånäskavlar under bältet. Min första Rånäskavle i den stora H17-klassen var 1983. Jag fick då deltaga på något som mest påminde om terränglöpningsbudkavle. Maken till orienteringsfria sträckor har man sällan skådat. Spana in sträckorna till 3:e, 6:e och 11:e som hårresande exempel. Man skulle kunna kategorisera nästan varenda sträcka som intelligensbefriad orientering. Som förstaårsjunior hade jag inte blommat ut löpmässigt ännu så jag blev milt sagt slaktad på den tredje sträckan för vårt 4:e lag. Dom bästa hade under 40 minuter på 7,4 kilometer. OK Österåker vann efter att ha varit i ledningen från första växeln ända in i mål. Vårt 1:a lag kom 4:a (Hammis, Håkan, Budda, Olle) av 56 startande lag. Jag gissar att det var en blöt vår det året för jag har ritat i en egen sjö på kartan mellan 3:e och 4:e kontrollen.