Till 5:an gick jag bra

Jag "gick" hem från jobbet idag. Inte så mycket rakt på som i andra tankar. 85 minuter tog det utan att jag hann bli trött. Inget att skryta om när det samtidigt, just den här kvällen, är Natt-SM. Möjligen skulle jag kunna placera mig på tiden 85 minuter i H21. I år är ju inte Thomas Asp med så vad som helst kan ju hända. Tiden 85 minuter får mig annars att minnas en tävling från 1991. Jag hade på den tävlingen 85,02. Det hela hade varit mycket roligare om jag gått bra men jag gick om sanningen skall fram skitdåligt. Det var inte många kontroller jag spikade och en av dom få var 5:an. Därför fokuserar vi på den. Fan vad bra sprunget AspLövet. Till 5:an alltså. På resten av banan betedde jag mig som en dyslektisk autistiker utan lokalsinne.



Dom kontrollerna jag bommade vill jag inte visa upp. Jag är varken på humör eller av god vigör. Fan vad jag svamlar! Jag skyller på Fru AspLövet som köpte hem fredagsöl till mig och sen drog ut på byn med kompisar. Den här veckan har ju annars varit ett negativt trendbrott i min rehabträning. Jag måste nog samla ihop mig och mitt osäkra knä till nästa vecka.

Tävlingen som gick dagen före Siljanskavlen hette enligt deffen "Nordbo International" Nordbo? Jag har googlat lite men hittar inget som passar in på Nordbo. Nordbo är jag, men inte fan verkar det finnas någon klubb som heter så. Roligare då att läsa på kartan öster om 5:an. Grävsbodarna. Då vet ni direkt vad jag tänker på. Gräv Grustag. Nu sviker mig mitt minne vad gäller den exakta placeringen i Sverige men en bit norr om AspLövet finns det en skylt som lyder "Gräv Grustag". Heter orten Gräv? Jag vet inte. Men det står "Gräv Grustag" och bara det är ju skitroligt.

Vi går vidare utan att passera ordet gå. Jag är jävligt trött på att enbart få gå. Har ni tänkt på att man säger, "Jag gick dåligt" eller "Jag gick bra" när man beskriver sina tävlingar? Vad fan handlar det om? Det kan inte vara många som "går" sina orienteringslopp.

Om vi backar tillbaka till 1991 igen för en liten stund. Ni vet det där året då Jögge vann den klassiska distansen på VM. Jag var 25 år och förmodligen på toppen av min någonting. Skulle man kunna tro. Jag drogs med skador, inte helt oväntat, och funderade redan då på vad jag skulle göra när jag blev stor. Hade jag då vetat att jag 16 år senare skulle ha samma funderingar och suttit fast i samma skadeträsk hade utgången troligen inte blivit lyckosam.

- Vem pratar du med AspLövet?

Vadå pratar? Jag sa väl ingenting? Det där att jag pratar högt med mig själv är något som Fru AspLövet bara säger för att reta mig.