tisdag, april 24, 2007

Tiomila-zombie

Jag läser rätt mycket böcker om zombies. Just nu är det Max Brooks, "The Zombie Survival Handbook." Man vet aldrig när man kan behöva dom kunskaperna. Eller, det vet jag i och för sig. Tiomila. Hur många Tiomila har man inte vandrat runt i gryningsljuset som en zombie. Ni vet den där känslan man har efter att själv sprungit en för lång nattsträcka och sen genomlider man en natt/gryning frusen och trött.

Hur vet man att man är en Tiomila-zombie?

Vanliga kännetecken är desillusion, hunger och stela kroppsrörelser. Precis som en riktig zombie med andra ord. Man fastnar rätt lätt helt apatisk på sin pinnstol. Ibland reser man sig upp för att skaka lite värme i kroppen men den är oftast så stel att det ser ut som att man utför någon sorts robotdans i ultrarapid.

"Symptoms: Hour 11: Paralysis in the lower body, overall numbness, slowed heart rate."

Påklädd som en Michelingubbe stirrar man ut i tomma intet tävlingen ut. Man kanske frågar någon klubbkamrat vad klockan är och hur länge lagets löpare varit ute men i samma sekund man får ett svar så är man någon annanstans med tankarna och sen frågar man samma sak 5 minuter senare. Svaga Tiomila-zombies brukar rätt lätt falla ifrån och somna.

"crossing an zombie-infected area is generally the most dangerous thing you can do."

Hungern brukar handla om sockerintag och kött. Man vandrar i grupp bort mot markan och kräver lite kött. Köttbullar? Frågar personalen trött och man nickar med gapande mun tillbaka. Sen slevar man i sig sin 4:e portion köttbullar med mos utan att det mättar. Precis som en riktig zombie med andra ord. Om ni mot all förmodan skulle möte en riktig zombie som ser hungrig ut så finns det bara två alternativ. Spring eller döda.

"When choosing a firearm, there is only one all-important rule to follow - "one shot, one kill."

Hur man skiljer på en Tiomila-zombie och en riktig kan vara svårt i början. Ibland har den äkta zombien tappat en arm eller har stora skotthål i kroppen men annars kan dom lika gärna ha klubbjacka på sig och se helt normala ut. Tänk på det nu i helgen när du är i Eskilstuna. Personen bakom dig i marka-kön kan ha önskemål om något blodigare än köttbullar på sin tallrik. Beställer dom den där äckliga veggo-maten kan du dock vara säker på att det bara är en Tiomila-zombie.

"Thats for sure" Som en av dom mest kända Tiomila-zombisarna brukar säga.

2 Comments:

At 4/24/2007 6:11 em, Anonymous Anonym said...

Tiomilazombien är en verkligen klassiker. Det spelar ingen roll vad det är för väder, hur TC ser ut eller hur besvärligt det är i skogen. Nog fasen dyker de alltid upp och väser på TC.

De allra värsta zombiesarna hittar man bland funktionärerna som blandar arbete och löpning. Efter Tiomila 2005 skrevs följande reportage på SyberEkot. Själva reportaget börjar med damkavlen där zombiesarna höll sig borta men under natten-gryningen dök de väsande hasande varelserna upp:

http://www.ifkenskede.se/reports.asp?ID=120

 
At 4/26/2007 12:46 em, Blogger AspLövet said...

Bra artikel. Jag gillar framförallt erat interna tjaffs, som inte skulle läsas, i mitten.

 

Skicka en kommentar

<< Home Bloggtoppen.se