Det rycker i vänster öga på mig
Det är något fel på mig.
Nu pratar jag inte om mitt huvud för det har jag slutat tro på. Istället är det synen som spökar. Bläddrade i min kartpärm från 1994 och började titta på kartan från Svealandsmästerskapen. Tävlingen gick på en 1:150000-del. Som alla andra tävlingar på den tiden förstås. Tävlingen gick på Lissma-Tornberget som var (är?) ett underbart orienteringsparti. Men nu när jag tittar på kartbilden får jag krypa så nära att min nästipp nuddar kartan.
Hur fan kunde jag orientera efter det här tänker jag. Ta bara partiet vid målet som exempel. Nu försvinner iofs lite av skärpan i scanningen men kartbilen (klicka på den för att se den större) är bara 6,5 cm i verkligheten. Måtta det mellan tummen och pekfingret så inser du hur smått allt är.
Jag börjar mer och mer inse hur bra vi var förr i tiden. Numera springs det på kartskalor som kan liknas med pekböcker för spädbarn. Titta Sten. Totte tittar Sten. Titta Väg. Totte springer Väg. Ni fattar vad jag menar va? Vi var övermänskliga förr. Det är det vi betalar av nu. Vi som trodde vi var oövervinnerliga.
Se på oss nu. Vi står här trots allt. Och håller om varann när det blåser...
Näeee.. Vad fan säger jag! Hur fan fick jag den där skitlåten i skallen. Huga! jag som tittade på hårdrocksdokumentär på MTV igår. Det verkar inte ha hjälpt.
7 Comments:
Ratata...?
Hörde den på radio i morse när jag passerade Lunsen i bilen. Slump?
F.ö tycker jag din blogg som jag nyligen hittade till är lysande.
Man läser den inte utan UPPLEVER den. Det luktar ta mej fasen surmosse emellanåt t.o.m...
Du är avsevärt närmare sanningen än vad du anar med raden,
"..Det luktar ta mej fasen surmosse.."
Ratata eller någon annan. Försöker inte minnas vem som sjöng den hemska sången.
Det är en nolla för mycket i dagens inlägg. Och då menar jag inte dig.
Sant, men vi låter det var så. Det känns som den kartskalan när jag tittar på kartan.
Livet måste vara lätt med ditt namn även om det förpliktigar.
Ett inlägg, ja 1 (ETT) inlägg!
Mitt allra första, men det känns som jag varit där, med fingrarna på t-bordet, förut. Kan, osökt, bero på att jag försökt förut, en masse. Men... texterna har ideligen fört min själ ihop med det som står där, framför mig på skärmen! Va, fan, underbart det är någon/något som skriver åt mig!
Jag backar, och bara sväljer...!
Är det möjlitvis en Bagare från en grannkommun? Du skriver bra. Själv behöver jag oftast dricka mycket whiskey för att få det svenska språket att bli lik den prosa som du levererar. Eller jag inbillar mig att mitt svammel blir prosa. Vad det är i verkligheten törs jag inte tänka på.
...whiskey dricker jag nyktert, och då endast tillsammans med kaffe, grädde och farinsocker. (Kanhända med några chokladflarn på toppen, nu blev det ju riktigt sliskigt..). Sugrör eller ej?
Ja, så går det oftast inte till i mitt glas, som för övrigt står i skåpet, i en kommun nära dig.
I övrigt kan jag meddela att det var det en ovanligt bra och kul H12 bana på Haninges tävling den 6/5 (finns på RunOway)! 2 (TVÅ).
Skicka en kommentar
<< Home