I skåpet på jobbet
Ibland, ofta, när det är som tyngst brukar jag ta kartpärmarna till hjälp för att dämpa ångesten. Jag har alltid en på jobbet för att inte stå tomhänt under för lång tid. Just nu har jag 1993-1994 pärmen på jobbet. Jag tar fram den ibland och bläddrar. Tittar. Minns. Längtar. För att inte bli störd så tar jag på mig hörlurarna och om någon kommer låtsas jag prata i telefonen fast jag egentligen lyssnar på musik. Ingen får störa mina återupplevelser från 90-talet. Idag har jag gått igenom mitt lopp från Smålandskavlen 1994. Jag sprang 4:e sträckan som var 11,7 km. Jag tappade lite för mycket tid på täten utan att bomma något direkt. Kanske borde jag ha kört rakt på mellan 62 och 117? Eller så var jag inte tillräckligt bra. Det har jag aldrig varit. Tillräckligt bra.
4 Comments:
rakt på är aldrig fel men frågan är om du inte skulle gått ut på asfalten istället för att gå upp på höjden vid 148?
Aaah! Nostalgitripp. Som arbetande i växlingsfållan vid denna tävling minns man mest alla deltagares mångfacetterade svordomar över de undermåliga plastfickor som någon hade skaffat till denna tävling. Hela terrängpartiet runt TC var gödslat med plastfickor som tappats/kastats bort av löpare efter tävlingen. Till nästa år är det dags igen. Denna gång 2 mil bort och som tävlingsledare istället. Jag vet inte om man skall se det som en klättring på stegen, både som funktionär och för tävlingens kvalitetsnivå...
Kungen>> Jag tror ångesten över att köra så långt runt, vilket aldrig varit min stil, gjorde att jag försökte gena där det gick. Men förmodligen hade asfalten runt inte varit sämre.
ptt>> Har inget minne av dom dåliga plastfickorna. När jag tänker efter så minns jag i princip ingenting. Inget ovanligt för mig tyvärr. Hoppas att det är lika fin terräng 2 mil bort. Det minns jag i alla fall från den här tävlingen att det var.
Terrängen kan bli nog så intressant. Naturligtvis så har Gudrun och Per naggat lite i vegetationen men kuperingen och variationen finns där så med lite inspirerad banläggning kommer det att bli en OL-utmaning av gammalt gott märke. Senaste tävlingen i området var 7-mannakavlen 1981 så för en gångs skull kan man kanske ha nytta av att vara gammal och rutinerad? Få se nu... om man sprang en kortsträcka som 17-åring -81 så är man nu 43 bast och därmed en man i sina bästa år (Varför togs H43-klassen någonsin bort?). Problemet är väl bara att senildemensen hunnit slå ut minnet från -81...
Skicka en kommentar
<< Home