Jag återvänder till 1994

Jag fick en plötslig längtan efter att få sträcka ut på en hängmyr. Låta myrdoften täppa till min näsa och höra klaffset från den blöta mossen som suger fast mina fötter. Det var längesen nu. 1994 var varken första eller sista gången, men det var en gång. En bra gång. Inte världens bästa sträcka men ibland kan det vara skönt att få svepa ner i en stor sänka och skråa sig fram. Men bäst var som sagt mossen i början. Svagt sluttande med glest trädbestånd. Jag gick rätt dåligt den här etappen men vad gör det. Klaffs. Klaffs. Det känns som igår. Om det ändå vore så väl.