SCC

Jag har en klump klubbkamrater som är sjukligt fast i SCC-träsket. Inför varje lopp så häcklas och peppas det i vår gästbok och sen efter loppet analyserar dom.

Parkbänkar.
Träd.
Ryggar.
Långsträcka.
300 meter.
Spurt.
Bomfria tider.
Bortförklaringar.
Otur.
Otur.
Ta vänster vid korvkiosken.
Fel vägval.
Alltså fel väg.
Vägra vinka till publiken.
Vem leder totalen?


Dom verkar ha kul. Tillsammans. Kanske åker dom pendeltåget in till stan. Äter en banan och får konstiga blickar av medresenärerna. Får man ha dubbskor på tåget? Jag vet inte. Håll käften och kliv av nu. Vi tar tunnelbanan till Zinkensdamm. Akta dig för Securitas. Dom gillar inte folk i träningskläder. Sen springer dom fort och ibland fel och pratar med varandra. Hälsar på någon från grannklubben och äter en banan till. På vägen hem tar dom en hamburgare och köper en kvällstidning. Man måste ju veta vad som händer i världen också. Utanför dörren, hemma, tar dom av sig dubbskorna. Det kan bli märken i parketten. Imorgon är det arbetsdag. Dom längtar redan till nästa års SCC.

Dom har nog rätt kul.