Sumpslitet

Om jag skulle få välja en terrängtyp som jag verkligen, verkligen älskar och var tvungen att springa i för resten av mitt liv i så skulle jag säga, varför det? Är inte hela vitsen med vår sport att hela tiden få möta nya terrängtyper och utmaningar? Så är det. Även den bästa terrängen kan bli uttjatad om det är det enda som bjuds. Terrängen norr om Domarudden, öster om Össeby-Garn, är dock ett parti som man kan besöka oftare än sällan. Tuff svår orientering i vacker men hård skog. Det passar mig. Förlåt. Det passade mig. Förr.

1991 var jag där och sprang Sumpslitet. Sumpans klassiska tävling. Den har väl haft samma namn sedan urminnes tider och heter så än idag. Sånt gillar en gammal retro-uv som jag. Det här året, 1991 alltså, var jag en bit efter segraren trots att jag sprang rent som en Via-Direkt-löpare. Kan ha att göra med att säsongen 1990 var jag mest skadad. Låter det obekant säg. Det bekom mig föga då man fick springa i en kurvbild som borde ge Hugh Heffner hjärtstillestånd.