Terva Leijona

När jag bjöd på skåpmaten från 2004 häromdagen så fick jag ju lite påpekanden från Jens och Pälle om att "KALLA FAKTA OM FINLAND" varken var korrekt eller komplett. Må så vara. Ingen skulle bli mer förvånad än mig om något överhuvudtaget stämde. Hursomhelst så noterade Pälle att jag missat kategorin "Godis". Hans mycket fina analys av Finland och dess godis löd:

GODIS
Man kan tro att Finnar* äter väldigt lite godis då godisförsäljningen statistiskt sett är låg, men det är fel. Mellan Makkaran (som de sköljer ner med kosken) äter de godis hela tiden. Problemet är att det är TERVA LEIJONA tjärpastiller och de där andra små svarta lakritsfigurerna på burk. Det som är så bra för Finnarna, men dåligt för godistillverkarna (Fazer?) är att dessa godisar räcker så saaatans länge. Man stoppar in en i käften och sen har man den hela dagen. Vad tillverkas dom av egentligen? (*och Jukolaresenärer såklart :-)


Jag kunde inte ha sagt det bättre själv om jag så satt på kammaren ett helt år och tuggade på Finskt godis. Klockren analys och som av en slump konstigare än tjärpastillernas innehåll så fick jag en ask med det samma i söndags av en nära familjemedlem.

Nu borde jag för känslans skull ha haft lite Koskenkorva till hands för att uppnå maximal njutning, men det enda som fanns var Champagne, så det blev en skarp kontrast mellan det tjärigt Finska och det Franskt bubbliga. Jag tuggade och tuggade allt medans champagnesmaken byttes ut mot känslan av riktigt gammal skidvalla i munnen.

Nu blev du väl ändå glad AspLövet? Jo, det blev jag, men samtidigt föll tårarna på mig. Inte så mycket av tjärsmaken som för att ännu ett Jukola inom kort springer förbi utan mig. Ett Jukola som går nästgårds till mina föräldrars hemtrakter. (Om man med nästgårds menar inom 7-8 mil)